Johnny Z, han heter faktiskt så, var välmående korpulent. Det är samma sak som vanlig korpulent men beror mer på vin och foie gras än hamburgare och pommes frites. Även om det var det senare som stod på agendan idag.
Han hade ätit på Zac Burgers flera gånger, vem hade inte det? Gott, snabbt, onyttigt och så mycket smakförstärkare, aromer och konsistensgivare att det kändes som riktiga grejer; som 100% nötkött av välmående ko grillat över kol med kärlek, omsorg och såser som reducerat i timmar. Det var antagligen den godaste hamburgaren Johnny Z hade ätit, utanför illusionen att hemlagad med röksmak och brända kanter med torra bröd och färdigköpta såser, är det godaste som finns i hamburgerväg.
Nu var Zac Burgers framgång över hela USA också bevis för detta. Från ingenting till 20% täckning på 5 år och en kurva som pekade rakt upp i en värld där alla andra köttserverande restauranger var på nergång.
Johnny Z var nöjd med att ha Zac Burgers i sitt mötesrum. Han var inte lika nöjd med folksamlingen på gatan utanför även om han var van vid slagord och hot riktade mot sig. Man blir inte välmående korpulent utan att göra några fiender.
Han ursäktade sig till herr Anders Johnson och Levi Simon och tog fram en cigarrlåda.
“Vill ni ha?” Det ville de inte. Han tog en själv och stoppade den i mun, osnoppad. Gick ut på altanen och tittade ut över folket 10 våningar ner. Det var fler än vanligt idag. “Zombier är också människor!” stod det på en banderoll. /fel tempus/ tänkte Johnny Z, /var människor skall det vara/. “Din mamma kan vara zombie!” /Damn right!/ Han vände sig mot där han visste pressen brukade stå med telegluggar; tog ut cigarren, han gillade inte ens cigarr och röka är farligt.