Writing

Zombie land

Ask hade inte så många vänner längre. Ingen faktiskt. Eller en; en som stod nere på gatan och ville in. Han hade gjort det länge. Inte undra på att Ask rökte på.
Det fanns inte så mycket att göra. Hämta mat. Laga mat. Odla mat. Röka. Så det gjorde Ask.
Speciellt på natten när mardrömmarna kom. Undra vad som var värst, mardrömmarna eller verkligheten. I mardrömmarna blev Ask uppäten. I verkligheten stod Asks kompis, ihop med sina nya kompisar, och ville in.

Vad kan Ask göra? Spela. Leta mat. Laga mat. Äta. Skita. Röka. Spela.

När ens bästa kompis har dödat ens näst bästa kompis och du såg att de gjorde det; vad gör man då? Röker på?
Om man kunde hjälpt till men inte gjorde det; vad gör man då? Äter?

Ask hade slutat jobba ett vanligt jobb och gått över till att spela TV-spel stenad och lägga ut det på youtube. Det var inte bra betalt men han behövde inte pengar. Han spelade på natten och hämtade mat på dagen och hade inga vänner.

Ask ville inte att hans bästa kompis B skulle bli dekapiterad så han målade hans huvud orange.

Det hade börjat så bra som tre vänner på äventyr och slutade i att Ask satt ensam och rökte på.

Ask hade ett drömjobb, han spelade TV-spel stenad.
Det hade varit ett fantastiskt jobb om det inte var för att han inte kunde göra så mycket annat.
Mer än att hämta mat. Och laga den.
Det blev fantastiska anrättningar av färska grönsaker och konserverat. Om han hade varit nykter nog att koncentrera sig och känna smak.

Ask hade allt.
En drömtakvåning i centrala New York. En stor trädgård med marijuana och grönsaker. Hyran ordnad. Man kan ha det när man är död.
Han var tekniskt sätt inte död men alla trodde han var och han hade inte ballar nog att berätta för vännerna att han inte var det.
I den mån han hade vänner.

Ask hade inga vänner. B hade tusentals nya vänner.

Ask hade allt.
En drömtakvåning i centrala New York. En stor trädgård med marijuana och grönsaker. Hyran ordnad. Inga störiga vänner som hälsade på och störde.
Inga vänner alls faktiskt.
Kanske B då; som stod utanför och ville in.
Sådant är livet när man är död.
Nu var inte Ask död; inte alls. Men alla trodde han var och Ask hade inte ballar nog att berätta för världen att han inte var det. Så för världen var Ask död. Och för Ask var Asks vänner döda.
Till exempel B.
Det var därför B inte fick komma in.

Det hela hade börjat i eufori med Ask, Asks bästa kompis B och Asks och Bs bästa kompis C på svensexa. Det skulle jagas, skaffas trofé och fantastiska historier på bröllopet.

Det hela hade börjat i eufori med Ask, Asks bästa kompis B och Asks och Bs bästa kompis C på äventyr. B skulle gifta sig och hans liv skulle förändras. Nu gifte sig aldrig B men hans liv förändrades. Förkortades. Förändrades. C däremot bara dog. Han blev uppäten. Av B. Det lägger sordin på stämningen.