/Historien kom till mig i en dröm. Jag vaknade fnissandes./
/Min visuella bild är som en svensk humoristisk TV-serie./
Clark är inte det smartaste djuret i vår herres hage. Hade han varit född en generation tidigare hade han kallats för sinnessvag. I hans generation heter det /lista ut vad det heter/. Eftersom han hade gått ut grundskolan, hade ett fast jobb och en ok lön var han inte obekväm för sin bristande förmåga att stava och räkna. Han hade ett eget företag med bror sin och fick gjorde det han gjorde bäst och älskade mest. Fixade bilar.
Clark såg obekväm ut. Clark var obekväm. Det är inte så konstigt när han vet han gjort fel och blev utskälld av en som vet han har rätt. Då är det svårt att bli arg och gå till motangrepp med starka argument; bättre att vara obekväm och ta skiten och hoppas kontrahenten är snäll.
Clark hade kört för fort. Det var ingen diskussion om det. Man kunde däremot diskutera hur mycket för fort han hade kört. Och om ljuddämpningen höll sig inom lagens ramar. Och om bromsarna matchade kraften under huven. Och hjulupphängningen. Och styrningen. Och däckmönsterdjupet. I det sista tyckte Clark att han hade ett argument i och med att har man tillräckligt stark motor är det svårt att inte slita ner däcken i förtid; han misstänkte dock det inte skulle fungera på den polisman som stod framför honom och valde därför att hålla tand för tunga.
“Ursäkta.”
“Det var inte meningen.”
“Ja konstapeln.”
“Nej konstapeln.”
“Inte igen konstapeln.”
Inte igen konstapeln visste alla inom mils radie att det var en lögn. Har man bensinen i blodet kan man inte sluta gasa bara för att det har kommit upp nya hastighetsmarkeringar. Det finns ju heller inga regler för hur fort man får accelerera och skall man mäta prestandan kan man inte sluta gasa bara för att mätaren börjar närma sig 100-strecket, då blir ju värdena fel.
Snusen började rinna.
“Förlåt.”
…
“Inte alls.”
…
“Skall tänka på det.”
Historien fortsätter med att det ser lite ok ut. Det är ju ändå Clark som reparerar polisbilen om det är bråttom och fixar konstapelns pojks moppe.
Så småningom kommer la Clark undan med en reprimand.
Då bestämmer sig Clark för att blåsa ut snusen. Han har lösprilla och gräver inte ut den med fingern utan prrrt-ar ut den. Men glömmer att polisbilen står där och den blir brunfläckig. Dessutom är vindrutan nervevad…
Sedan finns en bild i mitt hövve mer rulltexter. Detta är ju en TV-serie och jag drömde härligt.
Clark och brorsan har en verkstad och de har en stor tunna med bensin. Mer som en oljetank än ett fat och på ben - så den se rmer explosiv ut.
De har mekat bil (som alltid) och testkör. Gasen håller. Men bromsarna var tydligen inte ditmonterade ännu. Så det blir en krock. Sikta på något billigt. Och framför allt inte en annan bil. Så bensinlagret får det bli.
Det blir en smäll à la Hollywood-film. Och samtidigt zoomar kameran ut. Det som heter drönare idag, helt upp till google maps-höjd så man kan se hela småland. Och explosionen som är som en bomb. Överdrivet? Ja!
Detta är i rulltexterna och där en en speakerröst om Clark och ¿Kent? om hur de bor på landet och älskar bilar och … booom … vansinnig utzoomning … tillsammans mekar de Smålands snabbaste bilar.”