historia om en pöjk som var rädd för varelserna i garderoben tills han upptäckte att de var av krut och därför är rädda för eld. antingen spränger han upp ett hus eller så lever han i status quo med dem
Vad sägs om denna? - varelserna är rädda för eld och ber honom lära dem hur man släcker. trots det är dumt visar han dem hur man blåser ut ett ljus. varelserna försöker och försöker men vågar inte gå tillräckligt nära. till slut gör någon det och då tar allting eld.
Jag har alltid varit rädd för mörkret. Eller så länge jag kan minnas i alla fall.
Folk säger jag är löjlig men det är lätt att säga om man inte har sett dem själv. Jag har. Och därför är jag mörkrädd.
De finns överallt. Där man minst anar dem och där de skall vara. Under sängen. I garderoben.
(Det märks man inte är någon Stephen King. Missnöjd redan från start. Men även Voltaires första skrifter var antagligen banala.)