Vi/USA förlorarade internet-kriget. Det var egentligen inget Krig men vi förlorade det. Vi/USA försvarade affärsmodellerna som de var; vi glömde att framgång kräver förändring. Internet slutade vara en smältdegel för åsikter och idéer och blev istället the information highway för redan existerande företag. Tack och lov förstod resten av världen bättre.
När vi såg att världen sprang fortare än oss blev vi protektionistiska och skyddade våra gränser och tappade möjligheten att utvecklas. Inte viljan eller incitamentet, bara möjligheten. Andra regioner lät informationen flyta fritt och för varje affär de förlorade i det fria informationsflödet vann de två. För varje uppfinning som gick förlorad över landsgränsen kunde man kopiera in två nya.
Där, ute i resten av världen, var inte kopiering något fult utan sättet man utvecklade sig.
Vi å andra sidan delade upp allt intellektuellt i de minsta bitar vi kunde och tilldelade allting en ägare. Patent hette det visst. Uppfinningar slutade vara realiserade idéer och blev istället affärsuppgörelser mellan patentägare.
Ingen vet om patentfirmorna blev så stora att de lobbyade fram sina åsikter helt upp på presidentnivå eller de styrandes idéer helt enkelt la grunden för patentfirmorna.
Advokat för ickemateriellt ägare blev en vanligare titel än ingenjör.
I resten av världen var det tvärtom.