Vissa dagar är inte som andra. Andra dagar är precis som andra. Detta var en sådan.
Kaja gick upp. Kaja kissade. Kaja tvättade händerna. Kaja åt frukost. Kaja borstade tänderna. Kaja kom på att en bok skulle med i ryggsäcken. Kaja gick till skolan.
Det var en helt vanlig dag. Med lite regn.
Efter ett kvarter tittade Kaja upp mot hustaken på högerhanden. Där satt den som alltid. Hon visste inte om det var en hona eller hane. Men där satt den, som vanligt. Som vanligt sa Kaja “Hej!” och som vanligt kom där inget svar men ögonen visade att hen hade hört.
Luna mötte upp. Som alltid utan att de hade avtalat tid; hon kom alltid ikapp. “Hej Kaja!” “Hej Luna!” “Det regnar!” “Det är bara lite dugg.”
De stannade vid en djup grop som var grävd i gångvägen. I botten syntes rör. På två rör låg ett ägg stort som ett strutsägg, eller större. Man kunde tycka det var konstigt för varför skulle en struts lägga ägg i en grop i stan? Men det var inte det konstigaste. Man kunde tycka att ägget var mångfärgat och hade fasetter som blänkte var konstigt; för vilken djur lägger ett sådant ägg? Men det var inte det konstigaste. Man kunde tycka att ägget var så varmt att regndropparna som träffade omedelbart kokade bort med ett fräs var det konstigaste. Det var kanske också det konstigaste. Men nä. Konstigare var att…
“Står ni här och tittar i gropen?” En gubbe undrade.
Han tittade ner. “Avlopp.” sa han. och fortsatte “Det där röret leder bajs och det där gråvatten.” Varken Kaja eller Luna visste vad gråvatten var. Utan att de frågat förklarade gubben “Gråvatten kallar vi det vatten som är avlopp, diskvatten, duschvatten och tvättvatten. Orent vatten. Men inte bajsvatten. Det kallar vi svartvatten. Nä. Nu måste jag med spårvagnen. Formulären fyller inte i sig själva förstår ni.” Han gick vidare till spårvagnen.
“Han såg inte ägget.” sa Luna.
“Nej, de gör inte det.” sa Kaja. “Vuxna” förtydligade hon.
“Var kommer det ifrån?”
“Inte Var. Vem. och det vet du.”
De tittade bägge upp på draken som satt på hustaket och tittade på dem. Vaktandes sitt ägg.
Det var kanske det som var konstigast idag. Att hen var en hon och att där låg ett drakägg i en grop. Varken Kaja eller Luna hade sett något sådan tidigare. Drakägg alltså.
“Hej!” sa Luna till draken. Hon kunde också se den. Det var speciellt med Luna. Både Luna och Kaja kunde se draken, men ingen annan de kände. Men det kanske inte var det speciellaste med Luna.
När det var två kvarter och tre gånger så många minuter kvar till skolan stötte Kaja och Luna på Emmmeli. Hon var på väg åt andra hållet. “Jag glömde läxboken. Måste hem och hämta.” förklarade hon. Det var nog ingen fara för henne att komma för sent för ingen sprang snabbare eller hoppade högre än hon på hela skolan. Antagligen hela världen.
De kom fram, hade gått uppför alla 3 trapporna, och hade hängt av ytterkläderna alldeles lagom till att fröken Olle släppte in dem. En och en gick de in, alla hälsade godmorgon. “Godmorgon Olle.” och Olle hälsade tillbaka.
Sedan satt alla och läste tyst medan fröken Olle tittade över klassen och såg om någon var borta. En. En var inte där. Emmmeli. Hon brukar aldrig vara varken sen eller sjuk. “Är det någon som vet hur det är med Emmm…” Länge kom han inte för en modest knackning på balkongdörren.
Där stod Emmmeli och ville in.
Medan fröken Olle läste upp resten av klassnamnen öppnade Kaja dörren åt Emmmeli, den gick nämligen bara att öppna inifrån.
Olle var egentligen troll sa Luna. Kaja hade aldrig sett några tecken på att deras fröken var ett troll men Luna var säker på sak. Hon sa att han alltid hade olle och byxor och att troll som hade kläder hade just olle och byxor. Det dolde svansen.
Förutom att vara troll så var han också snäll och omtyckt. Han sa aldrig fel på namnet på någon i klassen. Han var aldrig sjuk så de nödgades ha vikarie. Han ordnade utflykter. (men inte till simhallen och det sa Luna berodde på svansen) Kaja hade frågat Luna om moderna troll har svansar men inte fått något svar.
Det knackade på dörren och rektor Dinah kom in. Hon var kortare än Olle och hade en näsa.
Nu har alla människor en näsa men Dinah hade en näsa med karaktär. Den var Lite större än en vanlig näsa och Lite krokigare. Den kunde också lukta sig till bråk; så när två barn bråkade i korridoren var Dinah vips där och förklarade att bråka gör man hemma.
Dinah berättade att det skulle bli mer lekplats på skolgården. Det stora trädet skulle tas ner för det var gammalt.
Barna började med att bli glada att det skulle bli mer lekplats men var skeptiska till att trädet skulle bort. Speciellt Kaja och Luna. Luna sa att trädet var lika gammalt som skolan. Dinah sa att trädet var en ask. Kaja sa att trädet skuggade på sommaren. Dinah sa att löven var blöta på hösten. Serendipity sa att det bodde en fågel längst upp. Dinah sa att det gjorde det inte. Serendipity visade en bild hon hade målat och det var ingen tvekan om att det var en fågel och att den var fin; hon var en mästare på att måla. Johnny och Joni, som var tvillingar till en mor med väldigt dålig fantasi, sa att den var fin att klättra i. Dinah sa att man inte fick klättra i den.
Dessutom var det redan bestämt.
“Dessutom är det redan bestämt!” sa hon. “Det finns inget ni kan göra åt det.”
Sedan log hon vänligt och gick.
Olle sa “Det var väl roligt! Med mer plats för lek och skoj!”
Ingen sa något. Alla tänkte något i stil med det-är-la-skoj-med-mer-lekplats-men-trädet-har-stått-där-sedan-jag-började-skolan.
Alla utom Gregorsz som inte hade lyssnat på något som sagts sedan han kom innanför klassrumsdörren. “Titta! Det är en fågel i trädet! Fin!”
Olle och Dinah var vänner och de stod ofta och språkade ihop. Om någon elev kom nära tystnade de.