// Skissen med lite idéer.
Det var dags för den årliga turen till ön. Gubbarna var redan där atnagligen. Eller så var de inte. Man kunde inte säkert veta. Clark var beredd med en spann öl av okänt ursprung. Det var bara båtturen som var kvar. Den och spannen. Och förtöjningen. Och avståndet bryggan - båt. Clark hade förberett sig för båtturen redan sedan igår och var nu i det stadium att han inte tyckte sig ha problem att balansera på en bryggstolpe med 10 liter öl i en spann men samtidigt oroade sig över avståndet till båten. Som de flesta öbor hade han en aversion mot vatten, om inte annt för att det blev så läbbigt beige nrä man badade idet.
Gary, lika förberedd som Clark på ännu en dag i de rosa elefanternas land stod och svajade och tittade misstänkisamt på vattnet på bägge sidor av den fyra bräder breda bryggan. Rent tekniskt fanns där bryggstolpar att sägra sig vid medelst en stadig hand men komplexiteten i en sådan apparat gäckade Gary.
Med vid bryggan var Malte. Han skulle meta, eller lägga nät eller dörja eller fånga musslor eller vad han ny gjorde hela dagarna på sjön i sin eka. Malte var lika nykter som Clark och Gary var onyktra. Han såg nyfiket på Clark. En bryggstolpe, en Clark, en spann med öl, en båt och en förtöljning att lika binda iohp som att snubbla på. Det hela kunde bli en intressant fiskehistoria till vintern.
Clark vägde (gungade ostadigt) sin tid och tog ett steg ut när han ansåg passande. Ett ögonblick såg det illa ut men en halv sekund senare träffade foten fördäck med ett sstabilt dunk. Den normala rutinen att landa med en fot, sedan en till, balansera båg och kropp, sätta ifrån sig bagage, ta tag i vindrutan, kliva över, ta med sig bagaget över rutan och sätta ner det alldeles vid kappet i en och samma flytande under åren inövade rörelse, bröts av ljudet av bristande trä. Tiden - Reparationer fördäck 1-0. Visuell kom Clark färpå med ben och armar åt olika väderstreck. Hela paketet gick edfter med huvudet först i sittbrunnen.
Malte, sommargäst som han var, var inte van vid ombordklivning medelst hjulning reste sig upp för att kontrollera eller i värsta fall ringa ortopeden. “Hur gick det?” frågade han grannbåten där Clark i bästa fall låg blåslagen på botten. duns skrap stön skrap duns strax efter dök Clark upp med spannen i näven och en gungig blick. Malte tittade storögt på spannen. “Hur?” “V…vaddå…?” sluddrade Clark tillbaka. Tydligen inte helt säker på frågans ursprung, antagligen från han-som-stod-där-bredvid. “Spannen! Hur räddade du spannen?” Clark tänkte ett ögonblick och såg sedan den bräddfyllda spannen som han kände ien. Den skulle ju till ön. “Hur klarade du spannen? efter att ha ramlat så!” Clark var inte säkrt på situationen. “Har jag ramlat?”
/* När de åker därifrån glömmer Clark sin bror men kommer ihåg och Gary snubblar ner mer på tur än skicklighet och de försvinner mot ön. Ett hål i fördäck. */
/* Situation: BB skall till ön och dricka i goda vänners lag. De ahr med sig en spann öl och Clark har ramlat med dne utan att spilla en droppe till Maltes förvåning. Malte är en fiskeintresserad sommargäst i båten bredvid. Gary står på bryggan, lika full som bror sin. Det är ett hål i fördäck där Clark trampade igenom. */
Clark lokaliserade fören på båten och tog de tre stegen för att sätta ner spannen vid kappet där den skulle stå stadigt för vidare färd. Han gjorde loss fören. Till maskin som valde att starta ögonblickligen. Aktertampar loss.
/Fendrar hänger ut så att bära av är inget problem./
/Spannen välter och fylls på genom länspumpen igen/
Växel i. Fendrarna fick göra vad de cvar till för. Friläge och motorn ner i varv. Växel framåt och stäven mot ön och vännerna.
Något störde. Någon verkade ropa hans namn. Varför det? EN snabb vridning på huvudet visade Gary på bryggan. Hur kom han dit? Han skulle ju vara i båten. Jaha. Rodret dikt styrbord till kontrakurs.
/* Är det här spannen välter för att fyllas igen? */
Lagom sträcka på växel. Noll gas och motorn ner i varv. Backväxel. Bedömmer avståndet. Gas.
Det är en sådan här situation med många många parametrar, fart, båtens massa, skrovets form, propellerns storlek, axelvarv, vinden och otaligt annat som skiljer männen från sommargästerna men också de nyktra från de mindre nyktra, eller som i dett afallet de som är plakat. Clark visste hur onykter Gary var så han gick fram för att hjälpa honom ombord; en hälpande hand över vindrutan kunde trevligt.
Här skiljer sig Clarks och Maltes versioner. Enligt Clark var “det enda som hände att Gary trampade sönder fördäck när han klev ombord” medan Maltes innehöll mer färg. “Jag förstår var en del av skavankerna på deras båt kommer från. Clark upptäckte plötsligt att bror hans stod på bryggan. han vände om och gick fram i båten. Eftersom han stävade mot bryggnocken och ingen annan båt brydde jag mig inte om att göra något. De har ju dessutom varit ute med den tusentals gånger om än sällan så äggfulla som denna. Gary stod nog kvar på bryggnocken mer på grund av sin rädsla för vatten än av balans. Så när båten med lite mer fart än nödvändigt satte stäven mot bryggpelaren och skakade om tog Gary ett stort “balans”-steg rätt ut och över huvudet på Clark ner i sittbrunn. Eftersom jag inte slutförde skolan kan jag vara lite frikostig med fysiken och lova att han hängde luften en sekund. Han trampade antaligen på relingen för det hördes varken duns eller brak och det hela gungade väldigt. Gary var nu vid rodret så han backade ut och de försvann mot ön med Gary back och Clark ostadigt hållandes i vindrutan.”
/* Skriv om Maltes historia med mer färg och hans personliga åsikter. */
Framme vid ön låg redn ett par båtar förtöjda. Gary siktade på en ledig plats, tamjade och kastade draggen överbord. Clark lev iland och förtöjde.
/* Skissen här försvinner nog. Jag antar spannen skall vara full men innehålla en blandning av öl och skrikgrisvatten.
Sedan upptäcktes något märkligt; spannen var tom. Bröderna diskuterade ett tag om de hade glömt fyllla spannen kom kom fram till att eftersom katten hade fått sin skopa hade de inte glömt det. Alternativt hade de druckit upp på vägen men ingen kunde påminna sig ha rapat sedan de la ut så det var knappast det heller.
Då återstod det osannolika att spannens innehåll skvalpat ur. Det var nog konstigt då hon (båten) var såå stadig i sjön.
Historien hade slutat där, en spann öl kort, om inte en av vännderna hade framhärdat att bröderna skulle kolla under durken. Det var ju en idé och faktiskt en bra när det visade sig avv slagvattnet smakade öl. Clark hade sedan flera år haft problem att fösvara sin lösning med ett löstagbart utkast till länspumpen för de gångern man vill pumpa vattnet som låg i båten in i båten igen. Denna gången fick han upprättelse och spannen var snart fylld igen. */
/* Spannen gick iland men fylldes med burköl från kappet. Såklart rann en del spannöl ut men det upptäckte ingen utan vätskan kring burkarna tiolkades som kylning. När burkarna var slut fanns det lite öl kvar och det gick åt det med. Antagligen från öskar. /** Vad är detta? Spannen fylls med kölsvinsöl. Magsjuka gubbar hägrar. Utan att tänka häller folk burkar i spannen. Ölen måste då rinna ur och ner på stranden/båten. Gubbarna dricker burköl och det som är kvar i spannen. Hmmm. Vad är roligast? Bakfylla och rapar som smakar olja nästa dag. **/ */