“Ursäkta mig, kan jag ta lite av din tid?”
Mannen stannade till och vände sig till rösten. Den var från en kvinna, en snygg dito dessutom. Omedvetet försvann det irriterade ansiktsuttrycket som hade tagit plats i mannens ansikte så fort han hade hört rösten. Han hade trott det var frälsning eller skänk en peng på gång.
“Ja.”
Kvinnan höll upp en tidning, dagens, och frågade: “Har du sett den här annonsen?”
“Ja.”
“Vet du vem som har annonserat?”
“Ja” sa han och tittade på tidningen/annonsen. Överallt där firmanamnet var skrivet hade de penslat Tipex. Han sa firmanamnet och kvinnan antecknade.
“Har du läst den här texten?” sa hon och visade rubriken. Den stod över hela sidan och gick inte att missa.
“Ja”
“Den här?” Den här gången pekade hon på en mindre text.
“Nja, nej. Nej.”
“Har produkten någon personlig anknytning till dig. Jobb eller studier?”
“Nej”
“Kan du säga något mer om vad som stod i annonsen?”
En liten paus uppstod då mannen tänkte efter. “Nej.” var svaret.
“Slutligen: Har du sett denna annonsen någon annan stans?”
“Ja, igår också.”
“Jaha, tack så mycket för hjälpen” sa kvinnan och beredde sig för att vända sig till nästa intervju-objekt.
“Ett ögonblick!” sa mannen och fick på ingen tid alls fram ett litet block och en penna som han höll beredd 5 cm ovanför blocket. “Har du jobbat länge med sådana här undersökningar?”
“Eh” kom det fram över hennes läppar innan hon fattade och svarade sanningsenligt “Nja, ett halvt år”
“Jaha” Pennan gjorde en krumelur.
“Hur länge om dagen intervjuar du i stöten?”
“Fyra timmar.”
“Hur långt förflyttar du er under de fyra timmarna?”
“Ja, en sådär…” Hon avbröt sig för att tänka efter.
“Vad gör du efter intervjuerna, bearbetar du inkomna data?”
“Eh, jag..” Längre han hon inte.
“Vad gör du efter du har bearbetat data? När slutar du?”
En kort paus, kvinnan hade inte hunnit svara innan han fortsatte.
“Vad har du för telefon-nummer? Vad gör du ikväll? På lördag? Tycker du om balett?”
Mannen skrev ner lite på sitt papper, rev av det och la det på kvinnans uppslagna block som hon inte hade kommit för sig att stänga.
“Jag har två biljetter, ring” sa han och gjorde en snabb pekande gest med pennan mot den pappersbit han hade gett henne.
Han fällde ihop sitt block och gjorde en snabb sorti med kvinnan tittade efter honom.
“Eh” lyckades hon få fram. Hon tittade på pappers-biten. Stoppade undan den i fickan. Tillsammans med nycklarna.
“Eh. Ursäkta mig, kan jag ta lite av din tid?”
En man vände sig om mot henne. Han hade en irriterad rynka i pannan. Hon höll upp tidningen och frågade: “Har du sett den här baletten?”